Detta har hänt
Berkeley 19:e november 2013
Det har nu gått några månader sedan jag först träffade Linnea. Vi ses fortfarande men frågan är om jag någonsin hade fått upp ögonen för henne om vi inte hade träffats genom nätet. Jag kan inte påstå att hon är inte särskilt attraktiv. Hon har en trist kropp. Hon röker, så att det märks. Samtidigt har jag inte varit inte helt missnöjd. Jag behöver inte lägga så mycket tid och energi på att tänka på henne.
Den fysiska biten betraktar jag med avsmak. När vi ligger med varandra tänker jag ofta på ett klipp som jag har sett på nätet med en artonårig tjej som heter Kristen. Jag brukar tänka att jag hör hennes röst i huvudet när hon ber sin pojkvän knulla henne hårdare. För min inre syn ser jag hur hon drar ihop sina små ögonbryn när hon säger det. Ett tag funderade jag på att göra slut men det blev aldrig av. Efter ett tag tänkte jag att det ändå inte var så lång tid av min vistelse kvar.
Hennes personlighet är det inget större fel på. Men hon verkar tom inombords. Hon har inga direkta intressen eller passioner, inga drömmar eller mål. Hon bor och jobbar med sin vän från Seattle. Hennes sociala liv verkar inte sträcka sig längre än till henne och sina kollegor. När jag frågar henne på morgonen vad hon ska göra under dagen svarar hon oftast att hon ska tvätta och handla. Jag tycker lite synd om henne.
Vi har framgångsrikt undvikit att prata om ”oss”. Eftersom jag bara är här tillfälligt pratar vi inte om framtiden. Vi utväxlar aldrig några ömma eller ens särskilt djupa ord. När vi dricker brukar konversationen flyta på lite bättre. Det är oftast det vi gör när vi ses.
En dag dök en frestelse upp via nätet. I inkorgen på OKCupid läste jag:
“[swoon] A Swedish sociology PhD student @ Berkeley doing his dissertation on capitalism?! I'm speechless (in the best way)! I'm studying sociology at Davis. Do you ever come out this way? Would you care to meet up the next time I'm in Berkeley?
--Whitney”
Hennes bilder var förskönade, naturligtvis, men det gick ändå att utröna att hon hade ett så kallat knullvänligt yttre. Blandade känslor fyllde mig. Att ordna ett hemligt möte med den här tjejen vore inte omöjligt, särskilt inte eftersom Linnea jobbar på helgerna. Men det kändes inte helt rätt. Tanken på vilka praktikaliteter det skulle innefatta blev för mycket för mig. Jag hade troligtvis behövt spinna nät av lögner både åt det ena och det andra hållet.
Jag har tidigare nämnt att det inte finns några snygga tjejer i den här staden. Det stämmer, till stor del. Men det beror lite på var man tittar. Jag rör mig genom dammiga bibliotek. När helgen kommer finns det ingenting som har tänt någon inre låga till liv, ingenting som har väckt den smärtsamma saknaden i själen som måste botas med sprit. Man kan lika gärna sitta hemma. Men ibland när solen skiner genom träden på ett särskilt sätt eller när jag nås av subtropiska blommors doft fattar livslusten tag i mig.
En lördag för inte så längesedan stod jag vid en bardisk och pratade med en tjej som hette Gina. Hon väckte gamla minnen till liv, för hennes tunga smakade Jenka. Dagen efter ville Linnea träffas. Jag sa att jag var för bakfull.
Vi bestämde att vi skulle ses på måndagen istället, och gå på bio. Eftersom biografen låg nere i stan gick jag inte hem efter arbetsdagen utan fördrev istället tiden på Starbucks. Av en händelse kom jag att prata med en attraktiv tjej som hette Samantha (sådant kan ske på ett naturligt och ofta omärkligt vis i utlandet). Hon hade mörkt hår och gröna ögon. Etniciteten var av exotisk och obestämbar art. Jag frågade henne om hon också gick på Berkeley; det gjorde hon. Hennes tal pryddes av en söt och lite avväpnande läspning som gjorde henne lätt att prata med. Nu satt hon och läste med en dikt som hon hade valt att analysera men egentligen inte tyckte om. Uppgiften skulle inte lämnas in förrän om två veckor men hon hade redan satt igång. Denna förvånansvärda ansvarskänsla fick mig att gissa att hon var äldsta barnet, men hon svarade att hon var det yngsta. Hon hade två äldre tvillingbröder. En av dem var efterbliven och bodde hemma.
Med sig hade hon också Paradise Lost. Vi spekulerade i huruvida det ens var möjligt att begripa den om man inte först hade läst bibeln. Jag blev glatt överraskad när det visade sig att hon också hade Stormen och Vreden med sig i väskan. Vi pratade lite om den. Sedan pratade vi lite om livet i allmänhet, vad man ville uträtta och så vidare. Hon ville åka och bo i Frankrike, sedan ville hon jobba med PR eller mode, helst både och. Det hade hon gjort innan hon började studera. Nu var hon 23. Hon hade börjat på universitetet en gång tidigare men hade fått avbryta på grund av en olycka med ryggen som hade gjort så att hon inte kunde gå. Det var först nyligen hon hade fått den gångförmågan tillbaka. Det märktes att hon var stolt över sin beslutsamhet att kämpa sig tillbaka.”Jag hade bara kunnat sitta hemma och kolla på tv hela dagarna, som vissa människor gör,” sa hon. ”Som min pappa.”
Klockan började närma sig åtta och föreställningen på bio. Jag sa att jag skulle gå på bio med en vän och undrade om hon hade några tips om vad man kunde se. Jag frågade om hon hade sett 12 years a slave. Det hade hon inte, men hon hade hört att den inte skulle vara så märkvärdig. När det var dags att gå frågade jag Samantha om hon trodde att vi skulle stöta på varandra igen på samma ställe. Hon sa att sådant aldrig händer så vi utbytte nummer.
12 Years a Slave var ungefär som hon beskrev den. Men Michael Fassbender är en utmärkt skådespelare.
På onsdagen väckte middagssolen mig ur erotiska drömmar om Samantha. Bredvid mig vid sängen väntade ett meddelande från henne i min telefon. Hon skrev att Starbucks erbjöd gratis julkaffe som hon ville bjuda mig på.
Stället var julbelyst och fullt med folk. Jag fick syn på henne bakifrån; hon stod lutad mot en pelare med telefonen i handen. ”Jag är längst fram, du kan inte missa mig.”, skickade hon innan jag hann fram för att hälsa.
”Hej, hur är det? frågade jag. ”Hur går det med Stormen och Vreden?”
”Det går bra, fast jag läser kapitlet om Quentin nu, det är knepigt”
”Är det han som är vansinnig? Ja, det är inte helt lätt.”
Vi nådde kassan och Samantha frågade vilket av deras julerbjudanden jag ville ha. Jag tog en pepparkakslatte, hon tog en med smak av pepparmintskaramell. Baristan frågade vad vi hette så han kunde skriva våra namn på pappersmuggarna. ”Sam and Max...” funderade jag högt medan han skrev. ”Är inte det en grej? Typ en film eller något?” Hon visste inte riktigt men jag var ganska säker.
Eftersom jag var lite sen och hennes rast snart var slut bad hon mig följa henne upp på campus. Hon var på väg till ett Paradise Lost-seminarium. När vi nådde en backe lade hon sin hand på min axel och bad mig sakta ner, på grund av ryggen. Vi fortsatte långsamt bredvid varandra under tallarna och eucalyptusträden. Kaffet smakade sött och juligt. I vanliga fall hade jag nog inte varit så förtjust i det men nu smakade det gott.
”Vill du följa med på seminariet?” frågade hon när vi kom fram till hennes byggnad.
Jag övervägde det en stund men tackade nej. Snart var vi framme vid huset. Hon tittade beundrande upp på arkitekturen. Det finns en mängd olika stilar som samsas på universitetsområdet. Sociologihuset där jag vistas är en brutalistisk koloss, liksom hennes institution för engelska. Men några av husen uppfördes under 1800-talet i viktoriansk stil och detta var en av dem.
”Tack för att du drack kaffe med mig, och tack för att du följde mig hit”
”Tack själv för att du bjöd på kaffe” svarade jag. ”Jag får bjuda tillbaka nästa gång.”
”Ja”
”Vad sägs om i helgen; har du några planer?”
”Plugga... men inte mer än så. ”
”Bra, då ringer jag då, ” sa jag, varefter vi skiljdes åt med en kram.
På fredagen skrev jag och undrade om hon ville hitta på något. Eftersom hon verkade så duktig och präktig var jag inte säker på om hon drack. Men det gjorde hon tydligen, och vi bestämde träff på en bar. Jag kom dit klockan nio på utsatt tid. Hon skrev att hon var lite sen så jag slog mig ned vid ett bord så länge med en IPA. Ur högtalarna spelades Mobb Deep, 41st (Start of Your Ending) vilket förhöjde mitt redan goda humör. Jag kände mig på ett skämtsamt humör och svarade på henns sms med att jag var rasande över att hon var sen, att jag hade tröttnat på att vänta och var på väg hem. Vi utbytte några meddelanden fram och tillbaka i samma anda. I baren stod heta collegetjejer och drack tequila. Till skillnad från vad som hade hänt i Sverige gjorde några av dem mig sällskap. Men de fick snart resa sig igen för Samantha steg in genom dörren. Hon var uppklädd och snygg. Kvällen till ära hade hon höga klackar, trots sin rygg.
Hon bad om ursäkt för sin försening och slog sig ned. En beredvillig kypare gav oss en meny och jag frågade vad hon ville ha. Hon gillade alla former av martini, sa hon. Hennes favorit var appletini, så jag beställde två sådana. Det var inte en drink som inte tillät att man var osäker på sin manlighet, påpekade jag när de kom. Men den var god! Vår konversation hade redan börjat flyta rätt bra via sms så vi fortsatte på samma spår. Vi pratade om lite allt möjligt. Jag fick reda på vad hon hade hade för etnisk bakgrund: en blandning av ”French-Canadian, Irish, and Russian- Jewish” på sin mammas sida och ”Native American and Hispanic” på sin pappas.
Hon hade ansträngt förhållande till sina föräldrar för tillfället. Det hade hade börjat samtidigt som hennes ryggproblem. Under uppväxten hade balett varit hennes stora passion, tills en mindre skada tingade henne att sluta. En läkare gav henne en felaktig diagnos och utförde en operation på ryggen som fick till följd att hon inte kunde gå och fick ligga på sjukhus i flera månader. När hon kom ut fick hon sitta i rullstol. Sjukhuskostnaderna skenade iväg, och därefter var det ingen som ville försäkra henne till rimligt pris, men föräldrarna kunde låna ut pengar för att täcka det. Samantha stämde läkaren som hade feldiagnosticerat henne men fick efter en lång och dyr rättsprocess inte rätt. När hon hade tillfrisknat från skadan begärde mamman tillbaka pengarna, långt tidigare än vad Samantha hade väntat sig. Hon hade tänkt spara ihop till att betala lånet genom att hyra ut sitt hus i LA,men nu fick hon sälja det. Sedan dess har kontakten med familjen varit sparsam. Hon skulle inte hem över Thanksgiving och hälsa på dem.
”När jag växte upp trodde jag att min familj var perfekt, men sen upptäckte jag att det inte stämmer,” sa hon. Hennes ögon blev fuktiga. Hon såg så utsatt ut att jag var tvungen att lämna min plats och ge henne en kram. Vi fortsatte att prata om hennes familj. Hennes mamma hade i en tidig ålder berättat för henne att hon hatade pappapn och att deras äktenskap var en charad. Han anade ingenting. Trots sina unga år hade Samantha själv varit gift, när hon var 20-21. För att inte upprepa sina föräldrars misstag skiljde hon sig när hon märkte att hon inte var förälskad. Mammans lögner för pappan hade sänkt hennes anseende i Samanthas ögon. Även mörkare detaljer om pappan kom fram. Han hade inte antastat henne, men han hade varit i samma rum när det hade skett, men varit för stenad för att göra någonting åt det. Hennes relation till honom hade varit problematisk sedan dess. Samantha var förvånad öve att hon talade så fritt. Det kan ha haft att göra med det ständiga tillskottet av drinkar som kyparen gav oss. De första gångerna jag hade träffat henne hade jag tänkt att den här tjejen kanske jag kan låtsas att jag gillar så att jag kan ligga med henne men i takt med att hon öppnade sig kände jag allt mer att jag inte behövde låtsas. Eftersom hon hade öppnat upp sig för mig ville hon att jag skulle berätta något motsvarande om mig själv. Men tyvärr hade jag ingenting att säga som kunde matcha henes erfarenheter.
Kyparen kom in och avbröt oss med nya drinkar, och vi bestämde oss för att prata om någonting mera lättsamt. Min lilla manöver tidigare över bordet hade gjort att vi nu satt bredvid varandra istället för mitt emot, sågot som kyparen uppmuntrande kommenterade. Det gjorde att vi kom närmare varandra och konversationen hettade upp. Snart kom vi in på ämnet sex, något som jag fann lite förvånande eftersom jag trodde hon var lite för pryd för att prata om det. Vi började leka tjugo frågor. Jag frågade vad hon hade för favoritställning. Bakifrån, svarade hon. Vid det här laget började både drinkarna och samtalsämnet stiga mig åt huvudet. Jag ställde en fråga som jag nog inte hade ställt nykter och frågade om hon var sexuellt attraherad av mig. ”Det är klart! Annars hade jag inte varit här” sa hon. Jag hade nog kunnat räkna ut det svaret själv, men att få det uttryckt så klart och tydligt höjde min puls till bristningsgränsen. Mina minnen av resten av kvällen är dimmiga. Vi hann inte ställa fler frågor innan vi började hångla. Hon kysstes hungrigt och passionerat. Nästa minne är att vi sitter på en trappa någonstans utomhus och fortsätter hångla. Vid ett tillfälle har jag min hand innanför hennes byxor. Hon säger att hon gärna skulle ha sex med mig eftersom att hon är en väldigt sexuell person, men inte ikväll. Sedan är vi på en parkeringsplats och hon ska ta bilen hem (fråga mig inte hur hon hade sinnesnärvaro nog att köra bil). Vi skulle åt samma håll, så hon frågar om jag vill ha skjuts. Hon sätter sig bakom ratten och tar på sig ett par glasögon som får henne att se ut som en het skolfröken.
”Du ser ut som en helt skolfröken, ” säger jag.
”Du får inte skratta!” skrattar hon.
När vi kommer till min gata fortsätter vi hånglandet. Jag minns från vår lilla lek att hon sa att hon gillade att ha sex i bilen så jag frågor om hon inte är sugen på det. Hon tackar nej och vi kysstes godnatt.
Jag måste lära mig att snygga tjejer inte är lika villiga som andra.
Jag vaknade nästa morgon på bra humör. Jag skrev till henne att jag hade haft jättekul kvällen innan. iväg ett sms till henne och tackade för gårdagen. För säkerhets skull lade jag till en ursäkt för mitt beteende, även om det kanske inte behövdes. ”Tack, det uppskattar jag verkligen”, svarade hon, vilket förvånade mig lite. Hon tillade att vi båda hade varit väldigt berusade kvällen innan. Det höll jag med om
Nu var det bara några dagar till att jag skulle åka till Chicago på en konferens, och därefter hälsa på min bror i Philadelphia. Det skulle dröja mer än två veckor innan jag fick träffa henne igen. Därefter skulle jag snart åka hem. Jag fick lägga i en växel. Jag frågade om hon hade lust att gå på bio redan ikväll. Det hade hon, och vi bestämde oss för att gå och se Thor 2 – the Dark World. Innan vi gick in i salongen bad jag återigen om ursäkt för mitt ociviliserade beteende kvällen innan. Till mitt försvar, ville jag dock hävda, var hon inte helt oskyldig eftersom hon hade eldat på med 20 frågor och så vidare. Vi var båda ganska fulla konstaterade hon.
Under filmen lade Samantha upp sina ben på sätet framför. Det förde in mina tankar i erotiska banor för en stund men i övrigt var jag ganska spak. Stormen från igår hade bedarrat. Filmen var underhållande, även om hon tyckte den var en aning löjlig. Efteråt på väg till hennes bil tog hon min arm när vi korsade gatan. Vi gick upp för en backe mot parkeringen och närmade oss en vit bil. ”Är det din?” frågade jag. ”Nej” skrattade hon. ”Du måste verkligen ha varit full igår.”
Hon skjutsade mig hem igen. ”Jag ska inte försöka mig på något idag” sa jag när vi kom fram. Jag ville lämna henne med ett lite stillsammare och mer belevat intryck än gårdagens. ”Men en liten kyss godnatt kanske kan...” sa jag och kysste henne. Det blev ingen enkel godnattkyss. Hennes tunga var lika glupsk som igår, om inte glupskare. Hon bet mig i läpparna så att det nästan gjorde ont. ”Vi kanske kan åka hem till henne trots allt” tänkte jag medan min hand vandrade upp till hennes bröst. Men hon avbröt snart . Jag fick ställa om hjärnan till att föra en konversation igen och vi växlade några avslutande ord. Vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag kom tillbaka igen. Sedan gick jag hem och lade mig, lycklig i sinnet.
Idag slog det om till höst. Från solsken varje dag kommer det från och med nu att regna varje dag tills jag åker hem. Utan den här händelseutvecklingen hade jag nog varit ganska redo att åka hem den 19e december men nu känns det istället sorgligt.
Chicago 23/11 2013
Jag skickade en hälsning till Samantha från konferensen. Svaret läta dröja och jag hann faktiskt bli lite orolig. Det hann till och med gå några timmar innan jag kände den betryggande vibrationssignalen i fickan. Jag och min bror var på väg till en restauarang i den isande chicagokylan, men lättnaden och spänningen gjorde stegen lätta. När vi kom in i värmen på restaurangen tog jag av mig handskarna för att läsa. Hjärtat bultade, men sjönk när jag fick se att meddelandet inte var från henne. Det var Linnea som hörde av sig för att höra hur jag hade det på konferensen. När jag borstade tänderna på kvällen kom kände jag ännu ett sms i fickan ”Nu kommer jag att gå och lägga mig antingen lycklig eller olycklig” tänkte jag. Det var inte från henne.
Så det var det. Suck.
